Bröllop.

I september agerade jag bröllopsfotograf när Sandras syster gifte sig, den här bilden är den första jag fastnade för när jag kollade igenom bilderna när jag precis lagt in dem på datorn.

Bruden.

Jag gillar den här också från någon timme innan själva vigseln när Sandra sminkade bruden, till och med jag som hatar att sminka andra tog mig an en tärna. Det var total kaos fast det syns inte så mycket här på bilden. Lösögonfransar som inte fastnade, mödrar som inte var stylade, blixtlås som inte ville gå igen, kidz som behövde byta blöja, en syster som satt i pyjamasen och en irriterande fotograf. Nästan så.

Men jag hinner nog inte komma in till stan idag och lämna över bilderna, sitter och pillar med en viktig sak som skall vara klar imorgon. Om det går bra så kommer jag berätta mer om det senare.

Råttor och såntdär.

De där sakerna man inte uppskattar förrän man inte längre har dem:
– En dator man kan starta om
– Ljud i både öronen från ipoden
– Värme i elementen
– En morfar
Och så vidare. Någon borde påminna en om dem så man uppskattar dem. Idag uppskattade jag att få plocka upp Sheena ur buren och hålla henne mot mig. Pussa henne på nosen och säga att jag älskar henne och att hon är världens finaste lilla Sheenapuff.

Sheenapuffen

Dagens jag-gillar-mig-själv-moments måste varit i nattens dröm då en barndomskompis ringde till mig och helt plötsligt ville ha koll på vad som hände i mitt liv och sådär. Och så när det var hennes tur berättade hon att hon hade fått barn för något år sen och jag svarade åh, eew.. jag beklagar. Hahahaha.

Maddis gillar: Dana Scully!

Jag blir lätt engagerad i serierna jag ser och jag har flera gånger oroats över vilket farligt liv mina favoritspecialagenter lever fast jag samtidigt har konstaterat att man nästan alltid kan känna sig trygg för dom löser det alltid på ett eller annat sätt. Helst Dana är den som jag hittills upplevt det lever mest riskfyllt och råkar ut för värst saker men även när hon blir övermannad av ett psyko som vill lägga henne i ett kallt bad och tvåla henne för att sedan skära av hennes hår och naglar så vet jag att hon kommer klara sig. Hon är inte ett dumt våp som snubblar och inte vågar ta till vapen och i närkontakt kan hon slå sig fri. Dessutom är hon smart som få och har utbildning inom medicin och fysik och kan patologi som ofta kommer till användning i de många obduktionerna relaterade till x-filerna.

Dana Scully; smart och handlingskraftig.

Make me a model.

Ursch, under tiden jag väntade på att min mama skulle ringa upp mig efter sin frukost på jobbet så satte jag mig och slösurfade bloggar och hamnade all världens långt bort via länkar i kommentarerna och alla bloggar tillhörde tjejer och nästan alla var sjuk på ett eller annat sätt. Psykiska sjukdommar, utseendessjukdommar, knaprade piller mot det ena och det andra, skulle operera sina ansikten, banta, näringsbrist… Jag vet att det finns många killar som också mår dåligt men hetsen för tjejer, många gånger skapade av dem själva, är helt sjuk. Alla skall vara snygga, det är nog det allra-allra viktigaste, sen skall alla synas, det skall konsumeras och shoppas och alla vill vara modeller. Jag förstår inte grejen med att alla skall vara modeller? Är det för att man gillar det estetiska och vill skapa snygga bilder? Jag har min teori att det handlar om bekräftelsen att se sig själv snygg på bild kort och gott, på något annat sätt kan inte jag se hur det kan vara direkt givande. Det är ju inte som att de flesta av dem tjänar några pengar på det, då hade det varit en annan femma. Men om de tycker att det är ett bra sätt att fördriva tiden så är det ju bra för dem. Jag har fått förfrågningar om att modella själv men alltid tackat nej, ursch vad tråkigt.

De senaste kvällarna har jag kollat på teve innan jag har somnat och de flesta programmen som det har gjorts reklam för har gjort mig illamående. Det finns på riktigt ett program som heter Make me a model. Sen är det ju  Supermodel och Idol där folk skall bli stjärnor. Och underhållningsprogram där folk sjunger, är med i frågesporter och andra tävlingar och skämmer ut sig för att synas i bild några minuter.

In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes.

Blah blah blah.

Jag är en person som skriver listor, nästan varje dag skrivs det en lista, oftast en där det står vad jag skall göra under dagen för jag gillar inte att hålla koll på onödiga saker i huvudet men gillar däremot att sätta bockar på det jag gjort. Idag blev jag lite nedstämd fastän att jag när jag tänkte efter insåg att det var en dum sak att haka upp sig på för att det är ungefär EN enda sak i mitt liv som är dåligt och allt annat är BRA. Men som vanligt kan jag inte hålla på och glädjas över alla de där andra sakerna utan buttrar över en enda skitsak. Så sjukt dumt. Kommer ni ihåg att jag sa att det var nittiotal att skriva dagbok för hand? Om sanningen skall fram har jag en bok med ett fint rowsa omslag som jag skriver saker i, nästan som listor fast mer liknande en dagbok och idag skall jag skriva i den. Jag har lättare att se saker framför mig om jag har det nedskrivet och jag kan behöva lite perspektiv på de där sakerna.

Dagboksinlägg från min födelsedag 1994, bara en ponny men verkade rätt party ändå.
Dagboksinlägg från min födelsedag 1994, bara en ponny men verkade rätt party ändå.

Jag hade något mer på mitt hjärta men så ringde Maks och störde mitt i när jag satt och skrev här. Han brukar ringa runt elva på vardagskvällar när han är på väg in i duschen med något problem som han vill ha min hjälp med att lösa. Fram tills nyligen har det handlat om dilemman med kk, könsjukdomar, shopping och nu senast vad man skall göra på en dejt. Jag föreslog museum, det funkade bra för mig iallafall. Vi stämde dejt också, på torsdag blir det av, nästan så man kan tro det är julafton för det är då vi har vår årliga återkommande träff.
Idag träffade jag Camilla och Sandra och drack en blaskig chai-te på Fröken Ohlsson (besvikelsen!!!11) och hade turkos ögonskugga och rosa läppar. Fint det.