Norwegian Wood. 2

Precis när det var dags för mig att gå från jobbet ikväll bläddrade jag fram sista bladet i boken, jag är så fruktansvärt timad ibland. Det var lite jobbigt att läsa de där sista sidorna på jobbet för det brände så fruktansvärt i halsen på mig men jag orkade verkligen inte lipa på jobbet så på något sätt höll jag mig ändå. Helt otroligt för att vara från min sida.

Norwegian Wood handlar om Toru och två speciella tjejer i hans liv. Eller egentligen inte bara de två förstås men det är dem som är avgörande för handlingen. Boken var otroligt fint skrivet och samtidigt bitvis lustig och en del sorglig som ni nog redan förstått. Det tunga ligger i att vår huvudperson ser tillbaka på sitt liv och redan på sida sex uttrycker det såhär: Alla de där stunderna som aldrig skulle komma tillbaka, alla människor som hade dött eller försvunnit, alla känslor jag aldrig skulle få uppleva igen. Det där tycker jag är så sorgligt att jag nästan går av på mitten.

Norwegian Wood av Haruki Murakami var en mycket fin bok som jag rekomenderar varmt, se här:

sindrobe maddis

sindrobe maddis

sindrobe maddis

sindrobe maddis

Gilla-gilla! [Eller skriv en kommentar genom att klicka här]