Idag har jag räddat en ugglebebis

Varning – det här ett jättelångt inlägg om en uggla.

sindrobe maddis
Blöt, kall och förmodligen rätt rädd i min träningsjacka.

Idag blev min joggingrunda avbruten två gånger. Första stoppet blev när jag stannade till lite när jag precis kommit upp i skogen till dammen jag brukar jogga runt. Där kollade jag på årets första ankbebisar och blev glad i hjärtat för dom är ju så gulliga. Sen hann jag jogga vidare 200 meter när jag såg en stor kråka lyfta något från marken och tappa det i vattnet. Jag såg rätt fort att det var något dunigt så jag gick fram till kanten och då kravlade den lilla ugglebebisen upp mot en stam som sträckte sig ut i vattnet. När jag sett till att den satt säkert på stammen satt jag där på huk en stund för att inte kråkan skulle komma tillbaka, för den satt en bit bort och spanade, och så funderade jag på vad man skulle göra i en sån här situation.

Mitt djurhjärta är ju som ni vet stort så jag var redan på det klara med att jag inte bara kunde gå.

Jag ringde i panik till Karl. Han fick googla hemma och under tiden så ringde jag till Blåstjärnans djursjukhus för att få råd.
Ugglan var på väg att tippa i vattnet gång på gång så jag lyfte upp den på gräset i min jacka och så satt jag där bredvid den och ringde. Blå Stjärnan tipsade om polisen men efter att ha pratat med några där fick jag beskedet att dom inte kunde göra något. Då ringde jag till mamma som ringde till Slottskogen som inte svarade. Under tiden ringde jag några gånger till Fågelcentralen, Blå Stjärnans andra tips, utan att få svar. Jag såg att den darrade under min jacka så jag lyfte upp den i mitt knä så den skulle få lite värme, den hade ju trots allt trillat i vattnet.

Det är så svårt när man inte vet riktigt vad man ska göra i en sån situation för någonstans i bakhuvudet så vet man ju att naturen ska få ha sin gång men när man väl blivit inblandad själv är det svårt att lämna en ugglebebis till ett öde där den skulle bli ihjälpickad av kråkan eller flocken med måsar som satt en bit bort. Den verkade ju inte alltför pigg och var inte så stor så jag trodde den trillat ur boet och då kanske den var skadad och om den var väldigt skadad så hade jag hellre betalat en peng för att den skulle få dö smärtfritt än genom pickning.

Så jag började traska hem till mamma med ugglan i min jacka i famnen. Fågelcentralen måste ju svara någon gång tänkte jag.
När jag kom hem till mamma fick hon äntligen tag i dom och dom sa att dom kunde ta emot ugglan! Dom sa också att anledning att den blundade var för att då trodde den inte att andra såg den. Awh. Fåglar alltså.

sindrobe maddis
Smelly-uggla. Den luktade fränt och konstigt och så pep den lite då och då: ke-vitt ke-vitt.

När vi kom till Fågelcentralen och han som tog emot oss höll den med en hand så sträckte den ut sina vingar och blinkade och efter en liten koll under vingarna konstaterade han att inget var brutet och att den verkade må bra trots omständigheterna. Sen fick den flytta in i en bur ihop med en likadan kattugglebebis som kommit in några dagar tidigare med bruten vinge.
Nu ska ugglan få vila upp sig och bli matad i några dagar innan den ska släppas ut på samma ställe igen. Jag har fått i uppdrag att gå ut ikväll när det blivit mörkt och lyssna efter om det finns någon hoande mamma på platsen där jag hittade den. Om jag hör det så är det grönt ljus för den att komma tillbaka för den måste lära sig allt om ugglelivet av henne för att klara sig.

sindrobe maddis
Äntligen räddad på riktigt.

Hurra, hurra! Jag är så glad.

Nu vet jag lite mer också. Om man hittar en skadad fågel, i Göteborg med omnejd, så ringer man till Fågelcentralen. Det är ett supertrevligt ställe som tar emot upp emot 800 fåglar om året. Dom är helt beroende av donationer och bidrag så så fort jag får en inkomst ska jag stötta dom för jag tycker att det dom gör är skitbra. Jag är så tacksam att dom kunde ta emot ugglan.
Om man hittar en skadad grävling eller rådjur så är det polisen, men då kommer oftast mannen med geväret.
Om man hittar en skadad ekorre eller igelkotte så kontaktar man Kottecentralen.

Sedär, då har man lärt sig något nytt och gjort lite nytta idag!

22 reaktion på “Idag har jag räddat en ugglebebis”

  1. Åhhh! <3 Det är precis sådana här inlägg som gör att jag diggar din blogg så mycket! Och vetskapen om att det finns fler som jag… För jag har verkligen också världens blödigaste djurhjärta och jag skulle lika förtvivlat söka en lösning om jag hittade en liten uggleunge på joggingrundan! Tack vare sindrobe vet jag nu precis vad jag ska göra om det, ve och fasa å alla ugglebebisars vägnar, skulle hända 😀 hurra!

  2. Va söt och vad härligt att du rädda de den men jag tycker nästan att du skulle behållit den själv, lärt den flyga, målat klorna svarta och färgat den rosa :D. Your own Pimped Owl

  3. DU ÄR BÄST!

    för övrigt: dör över ”Dom sa också att anledning att den blundade var för att då trodde den inte att andra såg den.” (även om jag undrar lite hur de kan veta det).

  4. Alltså, du är ju för underbar Maddis! Det ger mig hopp att veta att det finns människor som du! Så otroligt bra gjort! :)

  5. Hurra för dig! Och ‘Dom sa också att anledning att den blundade var för att då trodde den inte att andra såg den’ är bland det sötaste jag hört

  6. Ah, gölle <3
    Vad fint gjort av dig!
    Jag blev alldeles varm i hjärtat!
    Och jag förstår hur du tänkte i den där situationen, med ekosystemet och naturens gång, men samtidigt ingår man ju själv i den på nåt sätt. Det skadar aldrig att försöka hjälpa. Så ALL cred till dig!

  7. ”Kottecentralen” :’D

    Så himla fint alltså. Vill ge den lilla tussen så himla mycket kärlek när jag ser bilderna. Hoppas han får komma tillbaka till sin mamma snart!

  8. Naaaw lilla ugglan. Stackars liten, bli attackerad av andra fåglar :( Tur att det löste sig, naturens gång funkar inte alltid och en så stor och fin fågel kan behöva hjälpa. Precis som alla andra djur.. Duktigt jobbat 😀

  9. Åh lilla livet! Du är en sån fin människa som hjälpte stackars liten, blev alldeles varm i hjärtat när jag läste <3

  10. Grymt! Tänk om fler hade ditt hjärta :)

    Jag var där i förrgår, strax efter lunch och såg en uggleunge sitta på en fågelholk på högra sidan av dammen, kan det vart den tror du? Annars finns det nog fler ungar där. Hoppas den kryar på sig snart!

    /Natalie

  11. MEN HERREGUD JAG RYSER. Fan vad fint. Det borde finnas fler djurvänner som dig. Jag vill ha en inkomst och donera varenda litet öre på lönen till alla djur <3

  12. Exactly how long did it acquire u to create “Idag har jag
    räddat en ugglebebis”? It seems to have a lot of fantastic details.
    Thanks ,Clarissa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *