Datortrubbel i paradiset. ⁰

Livet, Universum och allting

I gårdagens inlägg där jag skrev slutet gott allting gott hade jag tänkt att lägga till ja iallafall i några dagar till innan min dator dör totalt (tick tock tick tock) men då skulle inte slutet blivit lika klämkäckt så jag skippade det. Men jag verkar inte ha så mycket tur i dator för tillfället, eller är det bara en olycka som inte kommer ensam och kan det vara så att detta är den tredje? Först nätaggregatet, sen fläkten, ljudkortet och nu moderkortet.. det blir fyra men jag räknar dom som tre. Nu lägger min dator av då och då när den känner för det (läs när den blir för varm) så nu måste jag köpa ett nytt moderkort direkt imorgon, övermorgon eller fredag. Jättedumt men efter lite funderande kom jag på att det kunde varit värre. Typ hudcancer. Det är ändå bara pengar och jag som just sa till Billie igår att inte oroa sig över pengar för att de är till för att spenderas och inte ligga på hög får väl vara glad att jag kan lägga dom på en av dem jag gillar bäst, min dator.

Nu skall jag se på ett avsnitt X-files, dricka en kopp chai och sussa.  Puss.

En riktig snyftare. ⁰

Livet, Universum och allting

För ett tag sedan, två veckor eller så, råkade jag ju sabba min dator och några proppar. Tror det var dagen efter som den stora bangen skulle återskapas och en del människor var rädda att försvinna i ett svart hål. Jag gjorde det. Det var hemskt och jag lipade nog en halv dag. Ringde till herr datorexpert och det lät ungefär såhär:
- “Snyft snyft snyft” baby är dööööööd *gråtattack*
- Va?! Vänta lite jag har jättemycket att göra och ringer upp dig om tre minuter.
Jag torkade tårarna lite och snart så ringde Fredrik upp.
- Ok, ta det lugnt nu. Är det råttorna eller datorn som är död?

Det var inte det jag ville ta upp egentligen utan det är löst nu, rätt så löst i alla fall. Har limmat på en flens med superlim så nu får min dator ligga ner så inte den lossnar men när vi satte i den igår så fick jag och Michael koppla ur alla sladdar som satt i moderkortet för att lyfta loss det och knipsa av en söndrig fläkt och sen glömde vi nog koppla in ljudet. Det är lite jobbigt och jag har tvingats lyssna på MTV hela dagen för att det inte skall vara helt tyst. Det är inte så jättebra musik där så jag hoppas inte Michael skall jobba över idag så han kommer hem sent.

Usch. ¹

Livet, Universum och allting

Jag har fortfarande obehag från en dröm inatt, eller från precis innan jag masade mig ur sängen rättare sagt. Det var ingen mardröm som den i veckan som fick mig att vakna skrikande och livrädd (har nog aldrig varit så rädd som då, satt och skakade och gömde mig under täcket en bra stund innan jag förstod var jag befann mig och att det bara var en dröm) utan det var bara en hemskt dålig dröm med dålig känsla. Varför är det alltid dåliga saker som stannar kvar längst? Som alla fina kommentarer man får, varför är det de taskiga man kan memorera hundra år senare?

Mitt botemedel mot dåliga känslor (funkar även mot PMS!) är Infected Mushroom, annan musik som jag blir glad av funkar också men jag har fått för mig att just dom är min feel good musik, så nu blir det shuffle på det tills jag åker hemifrån. Kommer skutta som på små rosa moln lagom tills dess.

Masālā chāi. ⁰

Livet, Universum och allting

Chai-te är grejen nu, passar perfekt till höstmys också. Fast jag får inte till det som jag vill och hänga på café stup i kvarten är inte min riktigt min kopp te. Skall leta efter en smakrikare sort eller så får jag helt enkelt koka kryddor som man skall. Ryktades att det skall finnas en tebutik i Halmstad så får väl se om vi går förbi någon, skall ju dit och till min Karl imorgon. Det skall bli myselimys med film, mormorskalas och öl med Dag. Och lite klappande på Elvis där i mellan.

Nej. ⁴

Livet, Universum och allting

Jag ville ju inte börja med att stolpa upp saker jag ogillar och släppa fram bitterfitta inom mig men jag kan måste få ur mig det här. Det finns en sak som får mig att vilja dunka någons huvud i en vägg tills mina händer är täckta av röd, klibbig, varm sörja. Huvudet på den som tror den kan bestämma vad jag gör på min fritid.

“men du gör ju inget på dagarna”
“… vissa har ju ett jobb”
“du kommer bli dum i huvudet om du skall hålla på och spela hela tiden”

Snart säger jag upp bekantskapen med er som säger så. Jag tänker inte förklara här vad jag gör av min tid, för det har ni i ärlighetens namn inget med att göra.
En gång för några år sedan ringde en kompis till mig precis när jag satt i ett raid med 40 andra personer. Jag sa något i stil med hejhej och hon sa hejhej och sen verkade hon bara vilja slöprata och jag som inte hade tid med det för tillfället frågade om hon hade något särskilt på sitt lilla hjärta eftersom att jag var lite upptagen. Det hade hon inte och jag frågade om vi kunde höras senare. Då blev människan SUR för hon tyckte att jag valde ett spel över henne. Hon tyckte inte jag skulle spela för jag skulle prata med henne. Med andra ord, jag fick inte välja vad fan jag skulle syssla med för hon tyckte inte att ett spel var en tillräcklig anledning att inte prata med henne.

Eller de som tror att jag kan släppa allt jag har för händerna för att träffa dem för jag gör ju ändå inget på dagarna. För det vet ju dom. Än en gång, jag tänker inte nämna vad jag pysslar med på dagarna men alla som någon gång varit arbetslös vet att det inte direkt innebär att man kan sitta och rulla tummarna och titta på kråkorna som bygger bo i skatornas gamla bo utanför fönstret hela dagarna. Dessutom är jag helt sinnesjukt planerad av mig och har redan innan jag stigit upp ett schema och en lista på saker som skall göras under dagen och vissa dagar finns det inte plats för något spontant, liksom för de flesta andra. Och vissa dagar finns det på min lista att inte lämna huset överhuvudtaget och då har jag antagligen inte sminkat mig, tvättat håret eller duschat och känner antagligen inte för att sabba min planering heller.

Eller sådana som skall lägga sig i vad man gör av sin fritid. Seriöst, nejnejnej. Ni har ingen rätt att ens lägga er i, bara för att det jag sysslar med inte är något som ni tycker är roligt har ni ingen rätt att tycka att JAG inte borde ägna mig åt det. Om alla istället accepterar varandra och hittar på något roligt att göra blir nog alla lite gladare. Man kan inte ändra på andra, bara sig själv.

Och eventuella känsliga vänner, fundera på om detta är något att bli stött över eller om det kanske bara är en tankeställare. Jag gillar er ändå.

Alltid någon som blir glad. ⁰

Livet, Universum och allting

Hej, det ser för jävligt ut här, jag vet, men jag tycker det är skoj och det retar säkert någon. Jag kom på att jag var tvungen att skriva av mig igen och att skriva dagbok på papper med penna känns så himla nittiotal så här är jag. Igen.
Det hela började på Lunarstorm under höstadiet då jag och Martina uppdaterade dagboksinlägg från biblioteket där vi uppehåll oss när vi skolkade från P-O’s mattelektioner. Sen hakade jag och Louise på trenden att blanda versaler och gemener och skrev så flytande enligt våra egna regler för vilka bokstäver som inte såg bra ut på normalt sätt. L skulle alltid skrivas med stor bokstav liksom T, B och R.
Jag har alltid älskat det jag själv skrivit och under gymnasiet när jag hade lämnat Lunarstorm ville jag ha alla mina dagboksinlägg innan mitt konto skulle dö ut i tomma internet så jag sparade alla och skrev ut i skolbiblioteket vilket INTE roade bibliotekarien när ut kom ett dokument på ungefär hundra sidor där inte ens hälften var rättstavat. Sen blev vi helt vilda och galna i HTML och knåpade ihop egna dagböcker som vi uppdaterade på recide manuellt via FTP innan vi började högskolan och jag började skriva med wordpress under mitt egna domän Sindrobe och under titeln diarium. Diariumen fick massa kritik vilket både roade och irriterade mig, jag fick höra att jag var tvungen att tänka på vad jag skrev för vissa föräldrar kunde faktiskt hitta in till den och vissa andra personer blev sura för att att de inte blev tillräckligt omnämnda i den. Det som irriterade mig mest var att det var de ointressanta inläggen som fick mest uppmärksamhet. Den finns fortfarande kvar någonstans gömd i hairdrobes databas för jag har så svårt att skiljas från saker men jag känner fortfarande så mycket äckel för den så den lär raderas och försvinnas helt när jag är redo att släppa taget.
Nu tänker jag avsluta här för jag vill se mitt inlägg publicerat. Puss.

Och justja, det här är ingen blogg. Kalla det aldrig en blogg.