Grönt är supernajs ¹⁰

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Förra helgen köpte jag hem nya växter!
Den här gången satsade jag på tåliga sorter av typen som överlever min, ehum, kärleksfulla vård och mitt radonförorenade hem och som inte behöver så mycket vattning. Jag har haft en garderobsblomma hemma några år som växer så det knakar och som verkar trivas väldigt bra hos mig så jag slog till och köpte en megaversion av den sorten och några andra mindre. Jag är så glad! Grönt är skönt!

Den gamla mindre Zamiakallan och nya kompisen Svärmorstunga, eller Sansevieria trifasciata Asparagaceae som den också heter.

Fiiiin! Det står även en på mitt vardagsrumsbord och sprider glädje och hemtrevnad.

Och min allra första egna Jättepalmlilja! A.k.a Yucca elephantipes Agavaceae. Bredvid kaninen syns även blomman jag fick av Karls mamma för ett tag sedan. Vad heter den och hur ska jag bäst ta hand om den, någon som vet?

Det blir en pelargonsommar ⁰

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Jag hade i princip lovat mig själv att inte köpa några pelargoner i år eftersom dom bara dör i min lägenhet och min ömma vård.
Men så såg jag den som är hot pink och mitt hjärta var besegrat. Jag kan ju inte genomgå en hel sommar utan pelargoner, får hjärtsnörp av tanken på det. Dom ska få bo utanför mitt fönster, då kan jag ändå sitta vid datorn och se dom och dom slipper att dö och bli nedhårade.
Det här kommer bli bra. En vit hade ju också varit fint… Men så kommer jag ihåg vårens första pelargon som redan är död och hejdar mig lite.

Tantbloggen 2012, del 2 ³

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Förra helgen planterade jag mina första frön för säsongen, ringblommor och tomater blev det.
Jag vet inte om det blir några fler fröplanteringar för i år för de tar sig så dåligt på min lilla uteplats med väldigt begränsad soltid. Men tomaterna brukar ju alltid växa så det knakar och i år ville jag vara ute i tid med dom så fem frön blev det och fem små skott har kommit upp. Och sen visste jag inte ens om ringblommorna fortfarande hade liv i sig eftersom dom legat i en påse hemma hos mamma i några år men det hade dom så förhoppningsvis tar dom sig så jag kan flytta ut dom när det är lite varmare. Sen kommer jag nog fuska och helt enkelt köpa mig några fina blommor att ha på uteplatsen i år. Den är så ful och skruttig så den inte ens förtjänar kärlek egentligen men det är alltid kul att ha några blommor att sniffa på och vattna. Tantbloggen, nu kör vi.

Åh, här har ni favorit i repris på tal om tomatplantor, dom är magiska!

PS. nu sitter jag på bussen på väg till Halmstad på minisemester! Bästa!

Nu är det vår ³

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Kolla vad fin jag fick av Karls mamma – årets första pelargon!
Det innebär att våren nått Göteborg och att tantbloggen kan vakna upp ur sitt vinteride, hurra hurra hurra!

En tanig jävla pelargon ⁷

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Kolla Emily, mårbackapelargonen lever fortfarande!
Den var på väg att dö så jag flyttade in den i köket för att den skulle få sluta sina dagar med värdighet i matoset. Men den dog inte utan började istället ta sig igen. Tanig men ändå, den fick plötsligt nya löv och började sträcka sig mot taket.

Orkidéen har tappat alla sina blommor däremot. Jag ger upp. Det får bli garderobsblommor för hela slanten för min del. Suck.

Orkidé ⁴

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Idag köpte jag min allra första orkidé.
Jag har velat ha en ett tag men det har aldrig blivit av innan, de kostar ju lite mer än tjugokronorspelargoner men när jag såg den här fina gothorkidén då var det kört. Ja, IRL är den nästan svart och inte så ljus som på bilden. Tänk, orkidéer kanske till och med överlever hemma hos mig! Till skillnad från pelargonerna som stendör direkt när dom kommer innanför dörren.
Orkidétant, det kanske kan vara något.

Jag har gjort några småförändringar här. Ser ni, ser ni? F5!
Fler kommer.

I min lilla trädgård ⁶

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Blommar sommarslöjorna för fullt.

Smultronen frodas i byrålådan och sprider sig åt alla håll och kanter.

SKÅDA sommarens största smultronskörd!

Mårbackan kommer snart blomma igen.

Liksom den här.

Och chilin eller paprikan, jag har blandat ihop dom, växer bra den med. Till hösten ska den få flytta in på fönsterbrädan.

Sommar, sommar. I löv yo.
Jag vill ha sommar för evigt, jag älskar värme, men häromdagen kom jag ändå på mig själv med att längta liiiiite till hösten. Men absolut inte efter vintern.

En tisdag ⁵

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Pelargoner, gräslök på väg, avokado, chili och paprika, jordgubb, blommor …

… och mitt egna smultronställe.

Som vanligt när jag kommer hem är det första jag gör att titta till uteblommorna.
Idag var Fox nyfiken och ville också följa med ut och när Karl lät barnen på gården klappa honom trodde jag inte mina ögon och var tvungen att fota händelsen. Barnen trodde för den delen inte att jag var tjej, dom frågade vad “han” höll på med när jag tog kort på dem. När Karl påpekade att jag var en hon trodde dom det inte heller.
Nu går de två hjälmbarnen förbi här utanför igen, fortfarande med hjälmar på, jag tror helt klart dom har trillat omkull och slagit i huvudet en gång för mycket.

En vit pelargon ¹

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Då har den femte flyttat in.
Jag bara kände att det behövdes en vit ihop med den okända sticklingen, den rosa (oblommande), den ljusrosa blommande och den coladoftande. Jag valde den största av de som fanns och större ska den bli. Jag har fått lite tips i Lasses bok nu. Det är något väldigt fint, och ganska underhållande, att läsa om en man som känner att det bultar i livmodern varje vår när han tänker på sina pelargoner och kallar sina blommor för sina barn. Jag har suttit och fnissat en del på bussen och försökt att dölja omslaget till boken. Och sen skriver jag om det HÄR där fler än de på bussen får reda på vad jag läser. Piiiiiinsamt.

Tankar om lolagoner ²

Grönt är skönt, Livet, Universum och allting

Hejsan bloggen.
Jag hade tänkt att uppdatera här idag, med iphonedagboken eller något, men jag öppnade en av mina tre pelargonböcker jag har hemma nu och började läsa i den. Det stod så här:

Jag förstår det inte. Jag förstår det helt enkelt inte. Jag har försökt allt. Jag har köpt speciella gödningsmedel. Jag har flyttat runt dem i huset. Provat vilken vrå som kan vara lämpligast med avseende på ljus och skugga. Jag har vattnat enligt alla föreskrifter. Inte för mycket. Inte för lite. Låtit dem torka mellan varven. Inte låtit dem stå med “blöta fötter”. Jag har ta mig fan älskat dem med all kapacitet jag besitter. Men det är bara att inse. Kärleken är obesvarad. Pelargoner älskar inte mig! Jag är ratad. De begår hellre harakiri än lever sitt liv med mig. Alla dessa blommor jag fått kasta i soporna. Först har de bara varit lite allmänt ledsna. Lite hängiga. Lätt deprimerade. Sedan ett ökat förfall. Blad som blivit gula. Sedan bruna. Efter ett tag har bladen legat i drivor på fönsterbrädan. Till slut har det bara funnits en torr stam kvar. Och jag har än en gång gett upp. Med sorg i hjärtat öppnat locket till soptunna och kastat ner ännu en krossad förhoppning.

Det kunde varit jag som skrivit det men det var förordet till Tankar om pelargoner. Jag har en lätt deprimerad på fönsterbrädan och det skall inte bli några fler. Nu måste jag lämna datorn för att läsa mer, det här ska bli ett bra pelargonår.