Den senaste veckan har jag suttit några timmar och klippt och återupplevt en av mina bästa kvällar i livet och här är resultatet av det.
Jag blir så himla pirrig och glad och när jag ser den här videon, jag är så lyckligt lottad som har sådana fina vänner. PUSS!!!!
Kategoriarkiv: Fest
Berlinbloggen
Sorry not sorry men här kommer ytterligare ett blogginlägg om när jag varit i Berlin. Men den här gången med Louise!
Här dricker vi en öl efter att shoppat så mycket som ryms i mitt handbagage på Primark.
Här är vi lite turistiga.
Här dricker vi öl och kollar i affärer.
Tacos och margaritas. Livet.
Öl igen.
På Klunkerkranich! Supermysigt om man vill dricka öl med solnedgången i ögat.
Dagen efter tog det lång tid innan vi lämnade hotellrummet.
Och då var känslan den här. Helt utslagen.
Åh. Snart igen va, Louise?
Mitt fabulösa kalas i bilder
I helgen var det äntligen dags för mitt efterlängtade, fabulösa kalas! Först var vi cirka tjugo stycken som minglade på tårtkalaset som var uppvärmningen inför festen.
Jag hälpte Maran systerligt med håret som hamnat på sniskan. Tror det är på samma nivå som att hålla undan håret för hen som kräks.
Sen åt vi tårta!
Efter mingel, tårta och quiz började folk leka. David var också där, jag kunde liksom inte fylla trettio år utan att ha honom med.
Och mina gulliga småbröder.
Och mammas Mats, morbror Michael och så min kära frisör Helens man.
Klockan åtta började Mirjam och Josefine värma upp dansgolvet med schlagerhits.
Och sakta men säkert började lokalen fyllas upp med fler vänner.
Sen spelade Louise 90´s.
Mona och mamma posaderade för någon kortis. Jag har inte tagit en enda av de här bilderna för jag lämnade min kamera på baren och så fick den som ville fota. Jag hade alldeles för fullt upp med att krama kompisar, dansa och öppna paket.
Här sitter Veronica och Kenny.
Frida och Patsy.
Mormor och Adam.
Så mycket dans.
En så himla nöjd och glad tjej. Mitt kalas blev verkligen allt jag kunnat önska och mer. Musiken var fantastisk och stämningen på topp. Alla dansade, lekte och hängde med varandra och de som inte kände varandra bondade. Det finns verkligen inte mycket som slår att ha alla man gillar samlade under samma tak så jag tänker inte vänta trettio år tills jag gör om det. Tack till alla som kom, jag är så lyckligt lottad som har er i mitt liv och det här är min favorittagg just nu som jag bara inte kan få nog av <3
Fest i Japan
Dags att bege sig ut på fest! Mot Shinjuku!
Målet där var Park Hyatt, New Yorkbaren, 52 våningen. Känd från Lost In Translation. Vi var ju tvungna att ta en findrink eller två där och vi fick ett finfint bord vid fönstret och bredvid pianot. Mycket nöjd.
Sen bytte vi fint mot underbart: Golden Gai. Lätt en av de allra bästa platserna vi var på, och återkom till.
Det är ett område som är fullproppat med barer i baracker, så det är väldigt smått och väldigt trångt.
Och de flesta barerna har tema. I den här baren var det något speltema.
Eftersom det finns så många roliga och man vill upptäcka så många som möjligt får en öl på varje ställe räcka innan det är dags för nästa.
Den tar vi!
Ok, här stannade vi nog två öl för killarna där inne var så roliga.
På vägen hem när klockan var tidig morgon svängde vi förbi Hachiko. Dagtid är det alltid lång kö för att få komma fram och ställa sig vid honom och knäppa ett foto och till och med när vi kom dit då var det turister där. Men det var ju tur för då kunde vi få hjälp att fota så båda kom med på bilden.
En annan kväll gick vi all in med peruker och spexade loss.
En av anledningarna till att vi valde just den här lilla lägenheten var för att värden hade skrivit ”Toilet is small heaven” om badrummet. Jag älskar de uppvärmda toalettstolarna, se vad jag njuter! Kssss.
När vi kom ut på klubb fick vi vara VIP ett tag och komma in och dricka champagne med någon tuff gubbe och kids.
Och här är vi på väg mot en ny bar.
Här är från vår sista kväll.
Vi var tvungna att återvända till Golden Gai.
Inne på en av barerna hamnade vi mitt i ett födelsedagskalas! Vi fick vara med och fira och blev bjudna på bubbel.
Och det var det. Fast inte bara det för jag hade inte kunnat skriva de här inläggen om det inte var för att jag planerade att återvända till Japan senare i år. Så himla glad! Jag kan inte tänka på Japan eller se bilder därifrån utan att det värker i hjärtat men sen jag bestämde att åka tillbaka känns det lättare. Det är något alldeles speciellt med det landet 
Var är Lorentz?
I onsdags när jag och Louise var ute och aw:ade och drack en öl eller två så kom Louise ut som stort Lorentz fan, förlåt att jag outar dig såhär i bloggisen nu men det är viktigt för veckans fabulösa historia. Hon googlade upp bilder så jag fick se personen för hennes fangirl-svärmeri och när vi satt på varsin vagn hemåt i motsatta riktningar över stan lyssnade jag på hans låt som hon skickat på spotify.
I lördags fyllde Louise år och vi var några som var ute och käkade franskt (pommes och sallad om en är vegan), och som bonus hade jag via mitt jobb fått med oss på gästlistan till en av p3-gulds efterfester. Som den goda vän jag är hade jag ingen present till henne så jag lovade att jag skulle hitta Lorentz och att hon skulle få honom i present. Alla skrattade som att jag sagt något roligt men jag var dödsallvarlig. Jag skulle hitta Lorentz.
På festen hittade vi ett vip-rum som när vi kom dit var helt dött men hårt bevakat av en kille som tog sitt jobb som dörrvakt på största möjliga allvar och inte släppte in oss utan vip-band. När vi frågade om Lorentz var där svarade han undvikande att han kanske hade sett honom, eller kanske var säker på att han var på väg.
På dansgolvet hittade jag en kille som möjligen såg ut som killen jag sett i telefonen via google. Jag var tvungen att fråga; är du Lorentz? Han blev väldigt glad men det var inte han. Snart var alla engagerade i sökandet på Lorentz. Vi sökte igenom dansgolven och hade span på vip-rummet men till slut sa Louise att vi var tvungna att sluta leta så att inte hennes födelsedagskväll skulle bli förstörd för att vi letade efter en kille som kanske inte ens skulle vara där.
När klockan var strax innan fem hade alla andra gett upp och gått hem för att sova och jag Louise stod längst fram vid scenen på ett dansgolv och helt plötsligt står han där. Han var faktiskt där! Nu skulle jag bara ge bort honom i födelsedagspresent också. När han gick av scenen var vi snabbt där och jag sa till honom att Louise fyllde år och att jag inte hade någon present för att han var min present till henne. Han var inte så glad över att vara en gåva men Louise var desto lyckligare:
Varsågod!
Efter det här hade vi ju bara en sak till att klara av innan kvällen skulle vara komplett, att ta oss in i vip-rummet för att se vad the fuzz var om. Efter lite flörtande fick vi tag i en kille med band runt sin handled som hjälpte oss in. Framme i baren hittade jag Little Jinder och var såklart tvungen att berätta för henne att jag älskar henne. Hon verkade gilla mig med.
VIP-rummet var astråkigt men alkoholen var gratis och gratis alkohol när klockan närmar sig sju en söndagsmorgon är alltid en bra idé. Stay classy, var fabulös. Puss.