Listan om att sova

sova

Åh nu är jag så trött på mörker, kyla och på att vara trött. Jag som alltid brukar vara pigg annars har börjat knappra D-vitamin för första gången den här vintern i hopp om att piggna till. Jag känner för det mesta bara för att dra täcker över huvudet och stanna där under till april så jag tyckte att listan om att sova var passande just idag. Zzzzzz.

När brukar du gå och lägga dig?
På vardagarna brukar jag tvätta av smink, borsta tänder, vattna blommor, fylla på katternas vatten och plocka fram kläder inför nästa dag senast runt tio och efter det kanske jag ligger i sängen vid halv elva, scrollar instagram och internet en stund och sen läser eller sätter på en serie att somna till. Jag mår som bäst när jag sover ungefär sju timmar men det brukar bli lite mindre än så.

När vaknar du?
På vardagarna ringer mitt larm 05:45 och på helgerna brukar jag ha ett larm på 09:00 för då tycker jag att det är dags att gå upp senast ifall jag vill få något gjort.

Är du morgonpigg?
Inte så att jag vaknar tidigt av mig själv eller helst vill gå upp tidigt men har jag bestämt att jag ska upp en tid så går jag upp då och när jag väl är ur sängen brukar jag piggna till rätt fort. Jag gillar inte att stressa på morgonen så jag sover hellre kortare än att behöva skynda men det som ska göras innan jag lämnar hemmet.

Vad finns på ditt nattduksbord?
Några fina kristaller, ljus, en lampa, blommor och boken jag läser för tillfället.

Vad gör du i sängen innan du somnar?
Jag somnar så gott som alltid till en serie. Oftast Futurama, Family Guy eller South Park. Har sett de flesta avsnitten av alla säsongerna om och om igen hur många gånger som helst eftersom jag haft den här dåliga ovanan i snart tio år nu. Om Netflix inte funkar av någon anledning somnar jag till en podcast.

Vilken låt är allra bäst att somna till?
Jag brukar aldrig somna till musik men om jag bara vill ha ljud brukar jag lyssna på Värvet eller Ligga med p3.

Hur är din säng bäddad?
Den är inte bäddad.

Vad är ditt bästa sova gott-tips?
Ett svalt sovrum, en bra kudde som ger rätt stöd och täcken anpassade efter säsongen. Jag tar gärna en dusch innan jag går och lägger mig och så har jag absolut inget smink på. Det spelar ingen roll hur full eller trött jag är, sminket ska bort och ansiktet rengöras och smörjas med serum, ögonkräm och nattkräm.

Hur sover du egentligen?
På mage med ett ben upp och ett ner, Flora brukar ligga i vinkeln mellan mina ben om hon inte är lilla skeden och vid fötterna ligger Fox. Och så måste jag alltid krama/ligga på något när jag sover. Just nu en giraff som heter Mike. Fråga inte.

Vad har du på dig när du sover?
Om det är kallt har jag på mig ett linne annars i min birthday suit. Och så har jag en parfym som jag kallar min sovparfym som jag brukar ha på handlederna.

Hur är din sovfrisyr?
Utsläppt eller fläta.

Vad har du för säng?
En 160 cm bred Leirvik från Ikea, en hård resårmadrass och en hård bäddmaddrass som formar sig efter kroppen. Hatar mjuka sängar.

Vad gör du mitt i natten?
Byter håll några gånger och tar med mig Flora och Mike till andra sidan. Fox ligger på sidan nedanför mig och brukar inte påverkas av mina vändningar.

Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?
Det här är ju mitt första riktiga sovrum som bara är till för att sova i och jag försöker hålla det rummet lugnt inrett. Om det är något rum som jag tror det är viktigt att ha bra feng shui i så är det sovrummet så jag har inrett mitt sovrum mycket med det i tanke. Då ska inte sängen stå i en orolig position så man inte ser om någon kommer in i rummet och helst inte under fönster eller hyllor. Det kommer inte in någon spegel där för det är bara för läskigt att ha i sovrummet och om man är i en parrelation kan det skapa ”en tredje person” i sovrummet.
Jag har många växter där inne för att dom ökar luftfuktigheten, förbättrar och renar luften och för att det gör rummet mer ombonat. Just nu har jag 12 krukväxter och fem sticklingar där. Enlight Feng shui ska man inte ha vassa föremål eller taggiga växter i sovrummet men jag har trots det en svärsmorstunga där inne så lite av en rebell får man väl vara, och så är den en bra växt att ha just i sovrummet för att den även under natten tar upp koldioxid ur luften.
Jag skulle absolut inte ha foton på familjemedlemmar eller vänner där inne för dom tror jag man ska hålla utanför sovrummet. Och så är sovrummet det rummet som jag tycker är viktigast att det är ordning och reda i. Jag brukar städa upp och och plocka undan varje kväll om det behövs. Och så ska man absolut inte sova med massa bråte under sängen. Det är ingen förvaringsplats.

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
Det måste vara i technotältet på Arvikafestivalen. Det var så kallt utomhus och där inne var det varmt och skönt och så dansade mina vänner en bit ifrån mig så där somnade jag gott.

Hemma hos mig

Idag tänkte jag att ni skulle få hälsa på hemma hos mig i min nya lägenhet. Den här lägenheten är dubbelt så stor som min förra och jag har fortfarande väldigt mycket yta att fylla och möbler som fattas. I min förra lägenhet hade jag till exempel inte ett kök med plats för köksbord och jag hade längtat i flera år efter ett kök att sitta och äta i så köksbord var den första nya möbeln jag köpte. Däremot har jag fortfarande inte hittat några köksstolar jag vill ha så jag har lånat min morbrors extrastolar i plast eftersom vi behövde något att sitta på hos mig i julas.

Jag har heller inte ett skrivbord eller en stol att sitta vid längre eftersom jag sålde det jag hade i förra lägenheten för att jag ville ha något annat. Problemet är bara att jag inte hittat något annat som jag gillar ännu och som passar på den ytan jag vill ha det så i detta nu när jag skriver det här så sitter jag på golvet nedanför min soffa och har datorskärmen och tangentbordet på mitt vardagsrumsbord.

Jag försöker göra lite mer genomtänkta val av de möblerna jag köper nu istället för att bara skynda fram något så därför är alla rummen här hemma bara halvmöblerade och halvfärdiga. Men jag tycker ju det är så kul att se hur det ser ut hemma hos andra så jag tänkte att jag i alla fall kunde visa några ytor i mitt hem som jag gillar och så tänkte jag visa rum för rum sen med tiden när dom känns mer färdiga.

Så.. Välkommen hem till mig, stig på – stig på!

Hemma hos mig

I mitt vardagsrum är väggarna ljusrosa. Och inte vilken ljusrosa som helst utan den perfekta ljusrosa nyansen, om jag får säga det själv. Här trivs jag bra och här är en bra vägg i vardagsrummet. Det är kaos med prylar, växter, böcker och tidningar som jag gillar.

Hemma hos mig

På väggen bredvid hyllorna har jag hängt upp mamma och pappa i riktiga ramar. Och på bilden innan kan ni se att det ligger fler ramar på golvet som väntar att fyllas. Jaja, jag borde städat bort det innan jag tog bilden men jag är väl ingen homestylist heller. Kunde eventuellt vinklat högtalaren rätt också men jag brukar vinkla ut den mot köket och badrummet när jag inte är i vardagsrummet för att hela tiden ha musik med mig och den hade inte hamnat helt rätt efter det.

Hemma hos mig

Från början hade jag tänkt att låta väggarna i köket vara vita för att jag ville kunna fota mat utan färgstick, förra köket var ju gult och där gick det inte att fota alls, men efter bara några dagar här höll jag på att dö av tristess av det vita och fick sätta upp en tapet. Lilla Lovis med mitt motto i livet hänger bredvid.

Hemma hos mig

ÄLSKAR den här ljusblå färgen som jag har i min hall mer än jag någonsin trodde jag skulle gilla blått. Jag tycker den är riktigt flott!
I taket har jag min mest gotiska Tim Burton-lampa som är pimpad med lila, glittriga pippisar. Kvittevitt.

Hemma hos mig

Det här är i ett hörn av mitt mintgröna sovrum som är en färg som är väldigt svår att få rätt på bild så ni får helt enkelt tro mig. Den gula byrån spraymålade jag förra våren och i den bor allt mitt extrasmink och diverse utsmyckningar. På byrån bor mina parfymer och min mest älskade Monstera. Jag har fyra till, stora och yviga men den här lilla bebisen med bara fyra blad har jag fått från David och den är en stickling som kommer från hans farmors supergamla Monstera så den ligger mig varmt om hjärtat. I hörnet syns den lilla väskan jag köpte i Malmö, ska byta axelremsbandet på den så är den redo för fest sen.

Hemma hos mig

På fönsterbrädan i sovrummet har jag några växter som jag hoppas ska ta sig till våren, just nu är dom alla rätt taniga och vinterdeppiga. Men lyxen med att ha ett sovrumsfönster efter att ha sovit i en garderob i sex år är obeskrivbar. Känner mig lyckligt lottad varje dag när jag vaknar upp och kan titta ut på världen utanför. Det är ganska fint att inte ta sådana små saker för givet.

Hemma hos mig

Och här är mitt sängbord. Där förvaras dagböcker, feta bodybutters och läppbalsam och Harry Potter #2 som jag håller på och läser om nu. På bordet står mitt favoritljus från Hing som sprakar som en liten brasa och luktar ljuvligt. Vill också påpeka att jag aldrig någonsin idag skulle köpa en drömfångare med fjädrar men jag fick den för ungefär hundra år sen när jag var liten och sen dess hänger den med. Snälla köp inget med fjärdrar! Tänk på att dom kommer från levande, kännande varelser som behöver dom mer än du behöver ett täcke, en ful jacka eller påskris.

Hemma hos mig

Och slutligen, det finaste jag har och som man oftast hittar på soffan i vardagsrummet. Mina älskade, Fox & Flora.

Malmö i ett tråkigt januari

Min mamma fyllde femtio sista november och jag hade ingen aning om vad jag skulle ge henne. När det är ett jämt år så ska man ju tydligen ge bort något bra och speciellt och kan vi prata lite om det här med presenter? Jag hatar att köpa presenter. Där, jag skrev det.
Jag älskar att ge bort presenter och gåvor när jag hittar något speciellt som passar en viss person men jag gillar inte att tvångsmässigt köpa något bara för att. Därför är jag så glad att vi skrotat grejen med julklappar i familjen nu för det tycker jag inte alls är rätt tillfälle att ge bort något speciellt. Födelsedagspresenter kan jag köpa då är det ändå bara en persons dag men för att vara en person som jobbar med kreativitet är jag otroligt okreativ när det kommer till presenter. Jag gillar inte ens att slå in paket!
Den bästa presenten tycker jag nog nästan ändå är upplevelser så därför kom jag och mormor överens om att vi under januaris tråkigaste och fattigaste helg skulle ta med mamma söderut – till Malmö.

Malmö i ett tråkigt januari

Vårt första stopp i Malmö efter att ha lämnat väskorna på hotellet var Misoteket som jag velat äta på så himla länge.

Malmö i ett tråkigt januari

Mormor som aldrig ätit med pinnar greppade dom som ett pro.

Malmö i ett tråkigt januari

När magen var mätt strosade vi ut på stan. Totoro!

Malmö i ett tråkigt januari

Vårt viktigtaste stopp var de där tre secondhandaffärerna som ligger som i en triangel. Jag hittar alltid något att handla här. Från Myrorna och Emmaus kom jag ut med någon slags blus, någon slags spetskofta och en liten väska.

Malmö i ett tråkigt januari

Inne på Humana hittade jag alldeles för mycket som jag ville ha så jag gjorde det enda rätta och köpte inget.

Malmö i ett tråkigt januari

Malmö i ett tråkigt januari

Sen traskade vi inte så mycket mer för mormors gamla fötter var trötta så det fick bli ölpaus.

Malmö i ett tråkigt januari

Jag blev tipsas att dricka en öl inne på Metro och det var definitivt ett ställe i min smak. Fick mycket Berlinkänsla.

Malmö i ett tråkigt januari

Sen var det dags att återvända till hotellet och piffa inför kvällen och middagen, och när man piffar måste man ha snacks till den obligatoriska piffdrinken. Vi hade så trevligt med snacksen och piffet att vi fick ringa och skjuta på vårt bord en timma eftersom vi inte kom iväg till restaurangen i tid. Men här tar Malmö slut i bloggen för den här gången för sen hade jag för skoj så jag glömde att ta upp kameran på resten av resan och helgen. Älskar Malmö!!!!

Var är Lorentz?

Var är Lorentz?

I onsdags när jag och Louise var ute och aw:ade och drack en öl eller två så kom Louise ut som stort Lorentz fan, förlåt att jag outar dig såhär i bloggisen nu men det är viktigt för veckans fabulösa historia. Hon googlade upp bilder så jag fick se personen för hennes fangirl-svärmeri och när vi satt på varsin vagn hemåt i motsatta riktningar över stan lyssnade jag på hans låt som hon skickat på spotify.

 
Var är Lorentz?

Var är Lorentz?

I lördags fyllde Louise år och vi var några som var ute och käkade franskt (pommes och sallad om en är vegan), och som bonus hade jag via mitt jobb fått med oss på gästlistan till en av p3-gulds efterfester. Som den goda vän jag är hade jag ingen present till henne så jag lovade att jag skulle hitta Lorentz och att hon skulle få honom i present. Alla skrattade som att jag sagt något roligt men jag var dödsallvarlig. Jag skulle hitta Lorentz.

Var är Lorentz?

På festen hittade vi ett vip-rum som när vi kom dit var helt dött men hårt bevakat av en kille som tog sitt jobb som dörrvakt på största möjliga allvar och inte släppte in oss utan vip-band. När vi frågade om Lorentz var där svarade han undvikande att han kanske hade sett honom, eller kanske var säker på att han var på väg.

På dansgolvet hittade jag en kille som möjligen såg ut som killen jag sett i telefonen via google. Jag var tvungen att fråga; är du Lorentz? Han blev väldigt glad men det var inte han. Snart var alla engagerade i sökandet på Lorentz. Vi sökte igenom dansgolven och hade span på vip-rummet men till slut sa Louise att vi var tvungna att sluta leta så att inte hennes födelsedagskväll skulle bli förstörd för att vi letade efter en kille som kanske inte ens skulle vara där.

När klockan var strax innan fem hade alla andra gett upp och gått hem för att sova och jag Louise stod längst fram vid scenen på ett dansgolv och helt plötsligt står han där. Han var faktiskt där! Nu skulle jag bara ge bort honom i födelsedagspresent också. När han gick av scenen var vi snabbt där och jag sa till honom att Louise fyllde år och att jag inte hade någon present för att han var min present till henne. Han var inte så glad över att vara en gåva men Louise var desto lyckligare:

Var är Lorentz?

Varsågod!

Efter det här hade vi ju bara en sak till att klara av innan kvällen skulle vara komplett, att ta oss in i vip-rummet för att se vad the fuzz var om. Efter lite flörtande fick vi tag i en kille med band runt sin handled som hjälpte oss in. Framme i baren hittade jag Little Jinder och var såklart tvungen att berätta för henne att jag älskar henne. Hon verkade gilla mig med.

Var är Lorentz?

VIP-rummet var astråkigt men alkoholen var gratis och gratis alkohol när klockan närmar sig sju en söndagsmorgon är alltid en bra idé. Stay classy, var fabulös. Puss.

Och så bara löste sig allt

Hej. Vet ni vad? Jag tror jag vill blogga igen!

För ett par dagar sedan bläddrade jag igenom mina bildmappar på datorn och det är stora glapp på månader och nästa år där det inte finns många foton alls eftersom jag inte fotar med annat än min iphone när jag inte bloggar. Och för en som jag som samlar på allt jag kan digitalt så känns de luckorna ledsamma. För om det inte finns dokumenterat, hände det verkligen då? Ingen vet.

Jag tänkte såhär: Att uppdatera för ofta kommer inte funka för mig så det blir som ett brev eller krönika typ en gång i veckan med blandat innehåll. Tror det kan vara något!

Och vet ni vad? Jag tänkte börja nu.

Jag vill inte ens tänka på 2015 mer och jag vet att alla är trötta på årssummeringar vid det här laget så jag tänkte fatta mig kort men det känns ändå som att jag behöver ta avstamp härifrån.

Ni vet ju redan någorlunda att 2015 inte var mitt år. Jag skulle inte kalla det mitt livs sämsta år (där ligger 2005 rätt bra till!) men fy fan vilket jävla skitår ändå. Jag slutade mitt älskade jobb i juni och de första månaderna tog jag sommarlov och gjorde bara sådant jag ville, och en del saker enligt en plan som jag kallade Summer of Maddis. Men mest bara umgicks jag med vänner och familj, drack öl och funderade på livet och meningen med allt. Och så läkte jag mitt hjärta efter vårens sorger och grät ut allt som gjorde ont. ”Det går över först när man känt klart” som en klok vän sa när hjärtat gick sönder. Så jag ägnade mig åt att känna allt och med tiden började allt kännas bra igen. Hjärtat blev helt. Under den här tiden sökte jag bara pliktskyldigt några jobb då och då för att hålla arbetsförmedlingen och a-kassan nöjda. Men jag hade det bra, tack mamma att jag föddes i det här fantastiska landet med vårt sociala skyddsnät. Tack A-kassan.

”Det går över först när man känt klart”

Men sen mot slutet av sommaren när alla började jobba och jag inte hade någon vardag att gå tillbaka till började det kännas deppigt. Och till slut kändes det ganska mycket deppigt för arbetssökandet gick motigt och det kändes hopplöst ett tag, jag trodde inte sökandet skulle ge utdelning det året. Och samtidigt så bara längtade jag innerligt ifrån min lägenhet som jag bott i nästan sex år men det trodde jag inte heller var någon chans att den situationen skulle ändras förrän tidigast nästa år. Bostadsbristen alltså, bu.

Men helt plötsligt hände något. En helt perfekt lägenhet precis där jag ville bo kom ut på boplats. Jag blev helt skakig när jag läste annonsen för att jag så gärna ville ha den lägenheten och för att jag inte visste hur det skulle gå till när jag inte hade någon riktig inkomst. Jag hade många planer på hur jag skulle fejka det, som vi inte behöver gå in djupare på, men utan att sätta någon av de planerna i verket utan bara genom att söka och hålla tummarna och våndas i några nervösa veckor visade det sig att jag var den som hamnade först i kön och fick den! Efter det var det inflytt nästan direkt. Jag var så glad att få flytta till en dubbelt så stor lägenhet som var nästan allt jag drömt om så jag sket i att det skulle innebära tre dubbelhyror. Och när jag väl flyttat in och var färdig med allt ommålande och tapetserande då kände jag att det var dags att ta tag i mitt liv och skaffa mig ett jobb. Jag letade upp massa byrårer som kändes najs och skickade in välformulerade ansökningar ihop med mitt blommiga cv och strukturerade upp ett exceldokument på datorn där jag skrev upp vilka jag kontakt och vad för svar jag fått. På en intervju en måndagmorgon fick jag frågan om jag kunde börja jobba direkt samma dag. spontan kan jag bara inte vara så jag började dagen därpå istället. Sen hann jag arbeta några dagar, gå på firmajulfest och få julklappar innan det var dags för julledigt.

Livet alltså, hur det kan bli ibland.

Så nu när alla de där grundläggande behoven jag har i livet känns ok igen så är det dags att sträva efter att göra livet mer fabulöst också.

Jag vet i alla fall några av er där ute som kommer bli glada över att jag tar tag i bloggisen igen. Om ni är några andra där ute i cyberspace som jag inte känner som också tycker det här ska bli kul kan ni väl i alla fall klicka på hjärtat härunder eller lämna en gullig kommentar så jag blir ännu mer pepp. Hörs snart igen!